Det närmar sig
Idag är det onsdag och på lördag skall jag skickas tillbaka till Trollhättan eller med andra ord, på lördag kommer jag att "släppas ut" från detta ställe och hem till verkligheten.
Ja, visst har jag upplevt både positiva och negativa saker men att de positiva klart överväger det negativa, ja det är klart.. HELT klart..
På fredag har jag tänkt att skriva en liten rapport över min tid här, det blir alltså som en liten "epikris".
Då kommer jag bland annat att skriva om att jag har ju haft 3st mål som jag har hoppats gå i uppfyllelse. Vad va de för mål och hur har de gått? Nu kan jag som en liten fingervisning kunna säga att de har fått lite olika resultat.
Just nu kan sägas att jag har en mage som är mer än fullproppad, eller på ren svenska - jag är nu riktigt mätt.
För några timmar sedan har jag ätit middag (förvisso inget konstigt med det). Då kom representanter från en närliggande kina-restaurant där flertalet av de som är här hade beställt mat - så även jag.
Utväcklingen...
Klockan är nu lite drygt 10 (på förmiddagen) och jag har redan hunnit med 2 träningspass. Det har varit 2 pass som fått mig lite extra glad/nöjd. Dessa båda träningspass har visat ganska postiva "resultat".
När jag kom hit för 2 veckor sedan var jag näst intill helt beroende av rullstol när jag skulle förflytta mig (ja, utomhus i alla fall - innomhus gick jag ju några få meter själv). Idag gick jag ju ett flertal meter bara med hjälp av en krycka. Och när jag säger "ett flertal" menar jag 80meter och jag skulle allt ha kunnat gå ganska många meter till. När jag nämner mina "framsteg" skall man ändå tänka på att jag ju har ett flertal dagar kvar här.
Idag har det varit tal om "kryckan" som jag håller i handen. Skall jag hålla den i vänster eller höger hand. Det känns mest naturligt att hålla den i höger hand men min sjukgymnast säger att jag går faktiskt bättre om när jag håller kryckan i vänster hand, så så har det fått bli.
Om några minuter är det dax för ett nytt träningspass och sedan skall jag på ett dans-pass. Just dans tror jag verkligen att min lärarinna tycker att det är bra att jag genomför. För faktum är att just nu kommer bara 2 personer till denna dans - jag och danslärarinnan. Ja faktum är att det har vid några tillfällen kommit en tredje person också. Men denna person har bara velat videofilma oss när vi dansar. :-)
När jag kom hit för 2 veckor sedan var jag näst intill helt beroende av rullstol när jag skulle förflytta mig (ja, utomhus i alla fall - innomhus gick jag ju några få meter själv). Idag gick jag ju ett flertal meter bara med hjälp av en krycka. Och när jag säger "ett flertal" menar jag 80meter och jag skulle allt ha kunnat gå ganska många meter till. När jag nämner mina "framsteg" skall man ändå tänka på att jag ju har ett flertal dagar kvar här.
Idag har det varit tal om "kryckan" som jag håller i handen. Skall jag hålla den i vänster eller höger hand. Det känns mest naturligt att hålla den i höger hand men min sjukgymnast säger att jag går faktiskt bättre om när jag håller kryckan i vänster hand, så så har det fått bli.
Om några minuter är det dax för ett nytt träningspass och sedan skall jag på ett dans-pass. Just dans tror jag verkligen att min lärarinna tycker att det är bra att jag genomför. För faktum är att just nu kommer bara 2 personer till denna dans - jag och danslärarinnan. Ja faktum är att det har vid några tillfällen kommit en tredje person också. Men denna person har bara velat videofilma oss när vi dansar. :-)
Dagarna här blir färre
Nu kan man verkligen se att dagarna som jag har kvar här blir allt färre. Men samtidigt som dagarna blir färre blir jag allt starkare... ja nästan i alla fall. Inatt hade jag en sådan där "spännande" natt och jag fick känslan av att det bästa skulle vara att amputera högerbenet. Detta ben gör då inte många glada. Men det är klart, ibland så, ibland fungerar ju benet som det ska... nästan i alla fall.
Jag får korrigera mig själv i ett tidigare inlägg som jag har skrivit. Jag sa/skrev då att det bara fanns en person här som var yngre än mig och när han försvann så är jag (precis som vanligt) yngst här.
Detta stämmer dock inte - här finns faktiskt en annan person som faktiskt är yngre än mig.
Nu är det helg och en helg här på "Fryk" innebär att det händer inte mycket, ingenting alls faktiskt.
Just nu pågår en marknad här i Torsby. Det är en stor marknad där de säljer Godis, Kläder (framför allt sockar), Mobiltelefon-skal, Godis, Korv (norrlänsk sort) och så i ett flertal stånd säljer de Godis (det höll jag ju nästan på att glömma). Till denna marknad kommer det ganska mycket folk som hoppas kunna göra något fynd (och jag har just nämnt vad man kan köpa.
Det kan finnas risk för att jag har glömt något som de säljer. Kom jag förresten ihåg att skriva det att de säljer ju "Godis" också..
Rehab-tiden snart över
Ja, nu är det bara drygt en vecka kvar av min tid här och visst har jag blivit bättre rent fysiskt. Jag tror... eller rättare sagt HOPPAS att jag skall kunna gå lite när jag lämnar detta ställe.
Något som jag har funderat på under mina dagar här är hur det kommer sig att nästan bara äldre personer väljer att komma till sådana här rehabiliteringar. Vid detta tillfälle har det för ovanlighetens skull funnits en person som till och med är yngre än mig men resten är ju äldre... eller mycket äldre. :(
Innan jag kom hit så fick jag höra att under denna period skulle det framförallt vara MS-sjuka personer här, precis som jag själv alltså. MEN, bara fyra person här har MS. För att göra den lite mer märklig så kan nämnas att MS är vanligare bland kvinnor än bland män men bland oss MS-sjuka som är här så är ALLA män.
Hur kommer det sig egentligen att det nästan bara är äldre personer som åker på sådana här rehabiliteringar? Tror de att de inte är tillräckligt sjuka? ALLA som har en diagnos har ju rätt att söka en resa som denna och därmed också resa om man nu skulle bli antagen.
Ja, jag får hålla med om det, att ni är kanske inte tillräckligt dåliga ännu men skall ni då inte söka INNAN ni blir så dåliga. Om ni skulle komma till en rehabiliteing så kan ni inte räkna med att bli friska men ni kommer att bli lite starkare och därmed bromsa upp utvecklingen så att ni blir "dåliga" först senare i livet.
Första "målet" uppfyllt
Hmmm... nu har jag varit på rehabilitering i ca 1 och en halv vecka. Nu börjar jag känna av att jag rent fysiskt blir allt starkare. Ja, om jag skulle träna för att bli hulken skulle jag nog få stanna här lite länge.. eller till och med ganska mycket längre. Dessutom är jag här mest för att bli lite smidigare med alls vad det innebär.
När jag väl kommit hit så väldigt snart satte jag upp 3 st mål. Mål som får anses som olika svåra att uppnå. Det "lättaste" målet kunde jag genomföra idag, jag kallar det för "mål 1". Det svåraste målet ("mål 3") tog idag ett stort steg i rätt riktning. "mål 2" har hjag insett kan nog bli lite väl omöjligt.
Vad var då "mål 1"?
Ja, det kan tyckas som ganska banalt men... det var helt enkelt att få en kram av ståderskan som går runt här på dagarna och skurar golven. Idag fick jag så en kram av henne. =)
Dagens händelse...r
Ja, vad har egentligen hänt idag?
Faktum är att lite har allt hänt... lite i alla fall.
Kom precis "hem" igen efter att ha varit ute på en restaurang och ätit. På rehabiliteringsanläggningen skall de ha serverat "Ängamat" till middag men det skall ha varit ganska många som gått ut till någon restaurang för att mätta sin hunger på annat ställe,
Och träningen då. Hur har det gått?
Idag insåg min sjukgymnast att min gång som förvisso har blivit bättre, men ännu inte är helt bra.
Jag bör träna upp diverse muskler i höfterna. Muskler som jag inte ens visste att jag hade. Om jag tränar upp dem, vilket inte bör ta så lång tid så bör jag sedan kunna förflytta mig ("gå" alltså) bättre. Nåväl, jag har ju drygt en vecka kvar här och visst har det hela gått frammåt.
Men kommer jag ända fram?
Bara tiden kan utvisa detta. Det är bara till att fortsätta att träna så kommer det också (förhoppningsvis) att bli bättre.
Innan jag inledde träningen så satte jag upp mål för vad jag ville få ut av min tid här. 3 mål kunde jag komma fram till att jag hade. Målen var olika realistiska att kunna bli uppfyllda. Hittills har inte något av målen kunnat genomföras men 2 av målen ser inte ut att vara så långt borta. Det tredje målet är just nu ganska avlägset (=mer eller mindre gett upp).
Så vad är detta för "mål"?
Det skall jag berätta när "målen" blivit uppfyllda eller när det är dax för mig att åka hem.
Spännande mellanmål
Som alla vet (några vet det i alla fall) så befinner jag just nu på en rehabiliteringsanläggning i Värmland och jag har just avslutat dagens mellanmål. För att göra mellanmålet lite mer "spännande" så hade jag idag sagt mig kunna ordna mellanmål till alla.
Nåja, några få valde att gå den traditionella vägen och precis som vanligt ta sig en smörgås och en kopp kaffe.
Andra valde att utmana ödet (okey, riktigt så dramatiskt var det kanske inte) och ta lite av mellanmålet som jag hade ordnat.
Vad hade jag då ordnat?
Glass med sweetchilli-sås och några kex.
Ni skall tro att de som valde att smaka på "min" efterrätt såg väldigt fundersamma ut.
Det var ändå 10-15 personer som valde att testa "mitt" mellanmål och det gillades av de flesta (nåja, en person gillade det inte riktigt), men alla kan ju inte gilla det som är nytt. För "nytt" är ju precis vad det är. För egen del har jag aldrig sett denna kombination serveras någon annanstans.
Idag var det en person som föreslog att jag skulle skicka in mitt recept till Per Moberg eller någon anan känd kock, just för att få deras utlåtande om mitt mellanmål/efterrätt.
Man kan givetvis fråga sig hur man skulle kunna göra detta? För egen del har jag ju inte någon e-mail-adress. Men det skulle nog inte vara helt omöjligt att finna.
Rehabilitering
Precis som rubriken tyder på så är jag nu inne för en rehabilitering.
Jag kan knappast räkna med att bli fantastiskt mycket bättre, men lite bättre kan jag givetvis kunna hoppas på att jag blir.
Jag har nu varit här en knapp vecka och utvecklingen har helt klart gått åt rätt håll. Min sjukgymnast har antytt om att när jag åker hem (om drygt 2 veckor) så kommer jag troligen (=förhoppningsvis) inte att vara helt beroende av rullstol utan då hoppas jag kunna gå lite... det ser allt ganska ljust ut... men... jag vill inte spåna om hur jag kommer att vara (rent fysiskt) när jag åker hem... inte ännu i alla fall.
Men visst skulle det vara kul om jag skulle kunna gå lite igen. Att gå snabbt har hittills inte visat några positiva resultat, men vem vet, kanske kan jag även det. :)
Innan jag åkte hit så hade jag givetvis det som mål, alltså att kunna gå igen men som ett mindre mål har varit att försöka "sprida" spelet som jag idag spelar en hel del. Detta "spridande" ser faktiskt ganska positivt ut.... hoppas jag i alla fall. :)
En spännande framtid är att vänta på mål - både stora och små.
Connection error
Jo, jag får hålla med, det är en ganska tråkig rubrik som jag har till dagens inlägg. Men denna text blir än tråkigare om den kommer från ens telefon... inte en gång, inte två gånger utan nu ett oräkneligt antal gånger.
Hur många gånger har det kommit då?
Vet inte, men det kommer numera VARJE gång då jag försöker spela wordfeud via telefonen. :( I övrigt fungerar den som den ska, så det finns ju något positivt.
Inte långt kvar nu
Nu är det bara dryga veckan tills dess att jag skall på rehabilitering i Värmland. Det blir första gången som jag åker dit (till "Fryk Center" alltså) och visst ser jag fram emot detta. Okej, jag får erkänna att jag hade hellre blivit skickad till Teneriffa.... men dit kommer jag inte, inte i år i alla fall. Men det finns egentligen inget negativt att säga om just "Fryk Center". Ett antal vänner har varit där och jag har hittills bara hört positivt om stället...
Men som sagt, det är ju trots allt en dryg vecka kvar tills dess att jag skall åka och något måste jag ju göra tills dess.
Vad jag skall göra tills dess vet jag inte riktigt men väldigt nyligen har jag ordnat med vad jag skall göra när jag kommer hem. Då har jag tänkt att börja med dans - rullstolsdans. Detta ordnas i Göteborg och idag har jag varit i kontakt med arrangören till denna dans så nu ser jag allt fram emot denna dans. :-)
Resultat av gårdagen
Igår skrev jag här att nu var det dax för mig att laga mat igen... det var ju trots allt ett tag sedan senast.
Jag får säga som så att maten blev allt riktigt bra/god utan allt för många missar och de missar som gjordes var ganska små.
Till förrätt/huvudrätt gjorde jag en kycklingsallad. Det blev allt en riktigt god sallad... men kycklingen blev lite för sällsynt i salladen. När salladen var färdig... nåja, nästan färdig, då var min bunke med mat full men jag hade ju tänkt att ha i lite pasta också. Bunken med mat blev då mer än full trots att jag valde att kassera en hel del av de kokade makaronerna. Men hur som helst, maten blev allt riktigt god... men det skulle komma mer.
Till efterrätt blev det en mandelkaka och det blev en mandelkaka som var god, riktigt god. Sedan blev kakan än godare då min matgäst blev smått "förälskad" i denna efterrätt. :-D
Kort sagt så kan jag bara säga att maten var allt bra nära att ha varit en riktig succé.
Men det blev inte så bra så att problem inte skapades. Frågan är ju nu vad jag skall göra för mat vid nästa tillfälle som till och med är än godare. :)
Kocken Robert i farten
Precis som rubriken avslöjar så idag är det dax för matlagning igen. Till skillnad från många av de tidigare tillfällena som jag har lagat mat så kommer mina föräldrar INTE idag.
Personen som kommer idag har varit här vid ett tillfälle innan och då brände jag efterrätten i ugnen. Idag blir det samma efterrätt MEN idag skall det inte brännas i ugnen.
Det sista hoppas jag i alla fall. :)
Vad har hänt senaste veckan?
Ja, nu var det ju ett tag sedan jag skrev här och mycket har väl hänt sedan sist?
"Mycket" vet jag inte men en del har allt hänt.
Delvis skall jag agera "privatlärare" i diabeteskunskap åt min ena kontaktperson. Vad det verkligen kommer att innebära vet jag inte riktigt... ännu. Jag har bara sagt till henne att OM hon skulle få några problem med sina studier så kan hon alltid fråga mig.... det värsta som då kan hända är då att jag inte kan ge något ordentligt svar.
Ganska nyligen fick jag beskedet om att man ville att jag skall vara med och testa en rullstol. Det som gör denna rullstol speciell är att det finns växlar på den. Att det finns växlar på rullstolar är annars idag mycket ovanligt... faktum är att jag aldrig har sett det (har ju inte sett denna ännu). 2 personer skall få testa på detta för att se hur det fungerar (för egen del har jag i nuläget ingen aning om hur det verkligen fungerar).
Idag har jag rätt till färdtjänst i närområdet men från och med nu så skall jag ha tillgång till färdtjänst i hela "Västra Götaland (inklusive Göteborg) ", Visst är det positivt. :)
-----
några timmar senare
-----
Nu är det klart att imorgon påbörjas testet med rullstolen som har växlar.
Lite har allt hänt
I helgen som just har passerat har det spelats en tävling. Det var en lag-tävling. En lag-tävling i det japanska brädspel som jag tidigare har nämnt lite om.
För Trollhättans del blev det till en smärre katastrof när Trollhättan bara fick ihop en person (det var jag det). Jag åkte trots detta ändå ner till Göteborg för att delta i denna SM-tävling (tävlingen har SM-status) och bildade där ett lag med en japan som var i Sverige.
Då man bör vara 3 st personer i ett lag skulle det snart visa sig att vi inte skulle ha någon som helst chans i tävlingen. MEN, mitt/vårat lag skulle ändå spela en avgörande roll vart guldet i slutändan skulle gå. Att laget skulle få så stor betydelse var lite (eller ganska mycket) på grund av mig. För egen del spelade jag nämligen bra eller rättare sagt riktigt bra mot ett av de båda lagen som kämpade om guldet men samtidigt katastrofalt dåligt mot det andra laget i guldstriden. Detta fick en avgörande betydelse för hur tävlingen skulle sluta. Laget som jag spelade riktigt dåligt mot vann till slut guldet och laget som jag spelade riktigt bra emot, ja de tog silvret. Poängmarginalen mellan dessa båda lag blev slutligen väldigt minimal.
Skall säga det att det laget som i år tog silver, de har hittills vunnit tävlingen alla gånger som tävlingen har spelats.
Har idag försökt att ordna en färdtjänst till Torsby (i Värmland). Detta var inte det lättaste att ordna... och det blev inte heller ordnat, inte idag i alla fall. På måndag (12/8) skall det komma hem till mig en handläggare som har hand om olika färdtjänster. Detta för att se hur denna resa skall ordnas.
För Trollhättans del blev det till en smärre katastrof när Trollhättan bara fick ihop en person (det var jag det). Jag åkte trots detta ändå ner till Göteborg för att delta i denna SM-tävling (tävlingen har SM-status) och bildade där ett lag med en japan som var i Sverige.
Då man bör vara 3 st personer i ett lag skulle det snart visa sig att vi inte skulle ha någon som helst chans i tävlingen. MEN, mitt/vårat lag skulle ändå spela en avgörande roll vart guldet i slutändan skulle gå. Att laget skulle få så stor betydelse var lite (eller ganska mycket) på grund av mig. För egen del spelade jag nämligen bra eller rättare sagt riktigt bra mot ett av de båda lagen som kämpade om guldet men samtidigt katastrofalt dåligt mot det andra laget i guldstriden. Detta fick en avgörande betydelse för hur tävlingen skulle sluta. Laget som jag spelade riktigt dåligt mot vann till slut guldet och laget som jag spelade riktigt bra emot, ja de tog silvret. Poängmarginalen mellan dessa båda lag blev slutligen väldigt minimal.
Skall säga det att det laget som i år tog silver, de har hittills vunnit tävlingen alla gånger som tävlingen har spelats.
Har idag försökt att ordna en färdtjänst till Torsby (i Värmland). Detta var inte det lättaste att ordna... och det blev inte heller ordnat, inte idag i alla fall. På måndag (12/8) skall det komma hem till mig en handläggare som har hand om olika färdtjänster. Detta för att se hur denna resa skall ordnas.
Nya utmaningar
Igår träffade jag en närstående som tyckte att mina inlägg var lite väl negativa. När jag efteråt har läst igenom vad jag har skrivit så kan jag verkligen förstå dessa åsikter.
Efter det har jag fått hjälp med att göra en lista, en lista med saker som kan förändra min tillvaro en aning (till det bättre). Helt plötsligt känner jag att det händer ju en del... eller nåväl, det händer inte mycket ÄNNU. Nu blir det verkligen upp till mig själv att det börjar hända saker.
Att luta sig tillbaka och vänta på att något intressant skall hända är i 10 fall utav 10 dömt att misslyckas. Det kommer då inte att hända något av intresse. :(
Personen som har fått mig att inse att jag måste göra lite mer saker själv, får jag tacka för denna information.
Nu har jag som sagt en lista på saker som skall göras och det finns ingen anledning till att inte göra dessa saker.
Efter det har jag fått hjälp med att göra en lista, en lista med saker som kan förändra min tillvaro en aning (till det bättre). Helt plötsligt känner jag att det händer ju en del... eller nåväl, det händer inte mycket ÄNNU. Nu blir det verkligen upp till mig själv att det börjar hända saker.
Att luta sig tillbaka och vänta på att något intressant skall hända är i 10 fall utav 10 dömt att misslyckas. Det kommer då inte att hända något av intresse. :(
Personen som har fått mig att inse att jag måste göra lite mer saker själv, får jag tacka för denna information.
Nu har jag som sagt en lista på saker som skall göras och det finns ingen anledning till att inte göra dessa saker.
Vilken missräkning
Hade ju hoppats att dagens "dejtingsajter" skulle ge lite mer...
Ännu så har dessa sidor gett ganska precis ingenting alls. Men nu har jag nåtts av informationen om "dejtingsajter" som är gratis, HELT gratis. Detta lät ju riktigt bra, anmälde mig här (på 2st olika) och visst har de varit "bra", de har i alla fall inte kostat något. Resultatet har dock varit,,, INGENTING alls. På tidigare sajter har jag fått betala lite pengar för att få... ingenting alls. Nu har det varit helt gratis att inte få någonting alls, Det känns onekligen ganska meningslöst att fortsätta vara aktiv på dessa sidor, det ger ju ändå ingenting eller jo förresten, det ger mig hopp, hopp om att få svar på alla dessa mail som jag har skickat,
Nä, något annat måste göras... men vad? Klubben som jag startat håller nu på att gå i graven, trots lite "konstgjord" andning av mig i ett flertal år.
Ännu så har dessa sidor gett ganska precis ingenting alls. Men nu har jag nåtts av informationen om "dejtingsajter" som är gratis, HELT gratis. Detta lät ju riktigt bra, anmälde mig här (på 2st olika) och visst har de varit "bra", de har i alla fall inte kostat något. Resultatet har dock varit,,, INGENTING alls. På tidigare sajter har jag fått betala lite pengar för att få... ingenting alls. Nu har det varit helt gratis att inte få någonting alls, Det känns onekligen ganska meningslöst att fortsätta vara aktiv på dessa sidor, det ger ju ändå ingenting eller jo förresten, det ger mig hopp, hopp om att få svar på alla dessa mail som jag har skickat,
Nä, något annat måste göras... men vad? Klubben som jag startat håller nu på att gå i graven, trots lite "konstgjord" andning av mig i ett flertal år.
Oväntad överraskning
Idag ja, då skulle jag egentligen ha åkt iväg och fikat MEN mitt fika-sällskap ringde just och meddelade att hon kunde inte följa med. Surt sa räven. :(
Jag har tidigare skrivit om tävlingen lag-SM där vi i Trollhättan hade hoppats få ihop ett lag men som via ett antal sena avhopp hade en synnerligen dyster framtid att se fram emot. MEN, via några samtal så har vi nu troligen fått ihop ett lag. En person från Japan verkar vilja ingå i laget (denna person är förvisso från Japan men jobbar nu i Göteborg). Personen är förvisso från Japan men han är inte övermänskligt bra för det. Men hur som helst, nu får vi i alla fall ihop ett lag. :)
Jag har tidigare skrivit om tävlingen lag-SM där vi i Trollhättan hade hoppats få ihop ett lag men som via ett antal sena avhopp hade en synnerligen dyster framtid att se fram emot. MEN, via några samtal så har vi nu troligen fått ihop ett lag. En person från Japan verkar vilja ingå i laget (denna person är förvisso från Japan men jobbar nu i Göteborg). Personen är förvisso från Japan men han är inte övermänskligt bra för det. Men hur som helst, nu får vi i alla fall ihop ett lag. :)
Nu har det hänt...igen.
Denna förmiddag ringde det på min telefon, det händer inte så jätteofta och OM det ringer vet jag också ofta vem det är. Men så var det inte idag...tyvärr,
Personen i andra änden pratade engelska och sa något om "Windows" och om "Compiuters". Det räckte ju för att jag skulle vilja avsluta detta samtal och sade mycket vänligt: "Sorry not interested". Jag sa inte mycket mer än dessa tre ord... kan inte först varför dessa lögnare så gärna ringer till mig. Jag säger "lögnare" för de har ringt ett antal tillfällen tidigare och första gången de ringde var jag dum nog att lite på det på de sa. Resultatet av detta blev en smärre kollaps av datorn. :(
Om någon engelsktalande person ringer så kan ni nog utgå ifrån att det är en bedragare. :(
Tyvärr har jag inte kvar det tel-nummer de ringde från. Hade jag haft det skulle jag bett min omgivning att inte svara om detta nummer ringer eller fatta er väldigt kort och sedan avsluta samtalet.
Vad skall jag våga tro?
Torsdag idag och idag är det dax för en ny träff med "min" klubb. Problemet är (som jag kanske har nämnt tidigare) att övriga medlemmar blir allt färre och färre.
I början av augusti är det dax för lag-SM i Göteborg. Ett lag är förvisso "bara" tre stycken personer men även det kan vi få svårt att "samla" ihop. 3 st personer har tidigare sagt sig vara intresserade men en av dessa tre vet jag idag inte riktigt vad hen vill (observera det nya ordet "hen".
Trots allt skrev jag om denna person så sent som 16/7 här på denna blogg. :-s
Något annat som jag på senaste tiden har lärt mig är att skilja på "tro" och "hoppas".
Tidigare "trodde" jag att klubben (som jag driver) kommer att fortsätta att leva en bra tid framöver. Det gör jag inte längre, numera "hoppas" jag bara det.
Jag "hoppas" att jag kommer att vinna drömvinsten på lotto.
Jag "tror" att min vistelse uppe i Värmland (med rehab-träning) kommer att bli bra.
Jag "tror" eller kanske bara "hoppas" att Trollhättan får ihop ett lag till lag-SM.
Jag "hoppas" att jag finner en trevlig partner inom kort.
Som ni märker är det en väsentlig skillnad mellan att "tro" och att "hoppas".
Att "tro" på något är ju ganska stor sannolikhet att det verkligen blir så men att "hoppas"... ja, det chansen är ju tyvärr inte så stor. Men att "hoppas" kan man ju alltid göra.
Tillbaka igen
Nu var det ett antal dagar sedan jag skrev något här. Ja, om man skall vara helt korrekt så var det faktiskt 5 dagar sedan.
Kan inte påstå att min tillvaro har revolutionerats så mycket, inget alls faktiskt. Det har i min hemkommun varit en faslig massa turister på besök den senaste helgen. Helgen har också fått namnet "Fallens Dagar". Som jag just sa så har det varit mycket mycket folk i stan helgen som just passerade- Faktum är att en av dessa turister har bott hemma hos mig. :) Återigen skall jag vara lite ärlig och säga att denna turist var hos mig även under "Fallens Dagar" föregående år. Faktum är att vi inte har varit i lägenheten så värst mycket utan vi har varit ute och rört oss bland folket. Mycket var planerat att vi skulle hinna med att göra och vi hann med allt (tror jag i alla fall) som vi skulle göra. För att få henne (turisten alltså) hann vi även med lite shopping. Tror att plagget heter "bolero" som hon köpte och en sådan hade hon tittat efter ett bra tag. Så ni kan tro att hon blev glad. I bara farten hann hon med att köpa en klänning och även ett armband. Trollhättan blev snabbt en liten favoritstad för henne och jag tror att jag kan räkna med att hon kommer tillbaka nästa år också. :)
Kan inte påstå att min tillvaro har revolutionerats så mycket, inget alls faktiskt. Det har i min hemkommun varit en faslig massa turister på besök den senaste helgen. Helgen har också fått namnet "Fallens Dagar". Som jag just sa så har det varit mycket mycket folk i stan helgen som just passerade- Faktum är att en av dessa turister har bott hemma hos mig. :) Återigen skall jag vara lite ärlig och säga att denna turist var hos mig även under "Fallens Dagar" föregående år. Faktum är att vi inte har varit i lägenheten så värst mycket utan vi har varit ute och rört oss bland folket. Mycket var planerat att vi skulle hinna med att göra och vi hann med allt (tror jag i alla fall) som vi skulle göra. För att få henne (turisten alltså) hann vi även med lite shopping. Tror att plagget heter "bolero" som hon köpte och en sådan hade hon tittat efter ett bra tag. Så ni kan tro att hon blev glad. I bara farten hann hon med att köpa en klänning och även ett armband. Trollhättan blev snabbt en liten favoritstad för henne och jag tror att jag kan räkna med att hon kommer tillbaka nästa år också. :)
