Så va 2012 och hur blir 2013
Ja, hur va egentligen 2012?
I ärlighetens namn så var det inte något bra år.
Det fanns vissa ljusglimtar på året, men de var onekligen ganska få.
Arbete:
Under året har jag varit placerad på ett projekt som är anordnat av arbetsförmedlingen i samarbete med försäkringskassan. Jo, det har mina dagar passerat… i ärlighetens namn så var det inte riktigt det som jag tänkt mig när jag gick i skolan.
Ekonomi:
Precis som alla andra har jag en ekonomi… en ganska dålig sådan. För närvarande går jag dryga tusenlappen back VARJE månad.
Sjukdomsmässigt:
Jag har inte märkt någon stor skillnad och jag har inte blivit sämre, på pappret i alla fall. Men det kan kanske ha blivit sämre… kanske.
Kärlekslivet:
Det har under året gått upp och ned. Ena stunden är jag ack så optimistisk för att i nästa för att i nästa se det som helt hopplöst,
Övriga aktiviteter/intressen:
I maj, ja i maj lyckades jag onekligen ganska bra. Då spelades en par-mix-tävling i shogi (= japanskt brädspel), en tävling som gick i min hemmastad – Trollhättan.
2011 hade jag och min spelpartner varit med i tävling och kommit sist. 2012 var vi återigen med och vann då tävlingen, vi vann faktiskt alla våra matcher.
Vid sidan om detta brädspel spelar jag ju också en del rullstolsinnebandy och det har väll gått.. okey.
Och hur blir 2013?
Arbete:
Den 15:nde januari har jag ett möte, då skall det bestämmas om hur min framtid på arbetsmarknaden skall formas. För närvarande vet jag faktiskt inte vad jag skall våga hoppas på om min framtid. *fundersam*
Ekonomi:
2012 var rent ekonomiskt ett riktigt bedrövligt år och nu kan det väll bara bli bättre, hoppas jag i alla fall.
Sjukdomsmässigt:
MS-sjukdomen är en lurig sjukdom, man vet inte vad man skall våga tro på. Vad jag vet att jag skall hoppas på är att jag 2013 återigen blir skickad på en rehabiliteringsresa till Teneriffa. Jag har blivit skickad dit 3 gånger innan och alla gånger tycker jag att jag har blivit bättre, rent fysiskt.
Kärlekslivet:
Det ända jag har lärt mig är att inte ta något för givet. Jag hoppas givetvis att jag träffar den rätta. Jag hoppas det men jag vet inte om jag verkligen skall våga tro det.
Övriga aktiviteter/intressen:
Innebandyn tror jag rullar på, inte mycket mer än så.
Det där med shogi kan bli väldigt intressant 2013. Än så länge har alla som ställt upp varit svenskar men till nästkommande år har jag varit i kontakt med personer från andra länder. I Trollhättan har vi drabbats av ett lite udda problem, vi har nämligen brist på manliga spelare (det brukar vara en brist på kvinnliga spelare).
I ärlighetens namn så var det inte något bra år.
Det fanns vissa ljusglimtar på året, men de var onekligen ganska få.
Arbete:
Under året har jag varit placerad på ett projekt som är anordnat av arbetsförmedlingen i samarbete med försäkringskassan. Jo, det har mina dagar passerat… i ärlighetens namn så var det inte riktigt det som jag tänkt mig när jag gick i skolan.
Ekonomi:
Precis som alla andra har jag en ekonomi… en ganska dålig sådan. För närvarande går jag dryga tusenlappen back VARJE månad.
Sjukdomsmässigt:
Jag har inte märkt någon stor skillnad och jag har inte blivit sämre, på pappret i alla fall. Men det kan kanske ha blivit sämre… kanske.
Kärlekslivet:
Det har under året gått upp och ned. Ena stunden är jag ack så optimistisk för att i nästa för att i nästa se det som helt hopplöst,
Övriga aktiviteter/intressen:
I maj, ja i maj lyckades jag onekligen ganska bra. Då spelades en par-mix-tävling i shogi (= japanskt brädspel), en tävling som gick i min hemmastad – Trollhättan.
2011 hade jag och min spelpartner varit med i tävling och kommit sist. 2012 var vi återigen med och vann då tävlingen, vi vann faktiskt alla våra matcher.
Vid sidan om detta brädspel spelar jag ju också en del rullstolsinnebandy och det har väll gått.. okey.
Och hur blir 2013?
Arbete:
Den 15:nde januari har jag ett möte, då skall det bestämmas om hur min framtid på arbetsmarknaden skall formas. För närvarande vet jag faktiskt inte vad jag skall våga hoppas på om min framtid. *fundersam*
Ekonomi:
2012 var rent ekonomiskt ett riktigt bedrövligt år och nu kan det väll bara bli bättre, hoppas jag i alla fall.
Sjukdomsmässigt:
MS-sjukdomen är en lurig sjukdom, man vet inte vad man skall våga tro på. Vad jag vet att jag skall hoppas på är att jag 2013 återigen blir skickad på en rehabiliteringsresa till Teneriffa. Jag har blivit skickad dit 3 gånger innan och alla gånger tycker jag att jag har blivit bättre, rent fysiskt.
Kärlekslivet:
Det ända jag har lärt mig är att inte ta något för givet. Jag hoppas givetvis att jag träffar den rätta. Jag hoppas det men jag vet inte om jag verkligen skall våga tro det.
Övriga aktiviteter/intressen:
Innebandyn tror jag rullar på, inte mycket mer än så.
Det där med shogi kan bli väldigt intressant 2013. Än så länge har alla som ställt upp varit svenskar men till nästkommande år har jag varit i kontakt med personer från andra länder. I Trollhättan har vi drabbats av ett lite udda problem, vi har nämligen brist på manliga spelare (det brukar vara en brist på kvinnliga spelare).
