sewart

Jag har ju under en tid haft vissa funderingar på vad jag egentligen skall göra, något måste ske.
Jag har funderat lite på detta och faktiskt kommit på något, något som faktiskt skulle ändra min tillvaro lite. Men för att komma igång behöver jag lite "utrustning". Denna "utrustning" fanns till salu för bara dryga hundringen MEN att köpa detta gick INTE, mitt bankkort gillade inte detta. Nja, skall jag vara ärlig så är det (tyvärr) mycket som kortet inte gillar. Nåväl, imorgon får jag göra ett "studiebesök" på banken för att försöka få detta ordnat.

Jag gick in i kiosken och kontrollerade min lotto-rad, Precis som vanligt var jag ganska säker på att jag inte skulle ha vunnit något MEN så blev det inte, inte idag, När kvinnan bakom disken sa "Ja men du har visst vunnit blev jag onekligen rätt glad och samtidigt förhoppningsfull. Hur mycket kan jag ha vunnit? Min glädje svalnade dock en del när jag fick beskedet att jag vunnit 23kr. Som ni alla förstår kan man ju inte förändra världen med denna vinst.. men det var ju en vinst i alla fall,

Nu har jag ca 240 minuter kvar av min rehabilitering.
Vad skall jag då göra?
Givetvis så är en sak som skall göras är att packa. Och att packa har jag faktiskt redan gjort... ja nästan i alla fall. Det återstår dock lite packning, men det återstående bör inte ta många minuter.
Ja, min tid här är ju nu väldigt begränsad och visst har jag också blivit bättre. Nu gäller det bara att kunna behålla dessa "nya" styrkor. Ja, min sjukgymnast har förvisso sagt att jag nu mycket väl kan vila ett tag.... men bara ett tag för sedan finns givetvis risken att jag blir sämre igen.
När jag kommer hem igen så gäller det att snart försöka bli "stammis" hos någon sjukgymnast.
Visst har jag några fler projekt att ta tag i när jag kommer hem och sjukgymnasten är då givetvis ett sådant. Men givetvis kommer jag inte att försöka engagera mig förrän nästa vecka.
Ett annat problem som har uppenbarat sig för mig är att jag har tagit med mig allt för lite insulin hit (som ni kanske vet så är jag diabetiker). Just nu är mitt långverkande insulin slut, helt slut. Det har tidigare i veckan kännts lite dumt att behöva gå igenom sopor för att se om jag har slängt insulin-ampuller som i vanliga fall skulle slängas (de slängs ju för att de har varit bra nära helt tomma) och se om jag har kunnat tömma dessa ampuller till max.
Just nu är alltså mitt långverkande insulin helt slut och mitt snabbverkande insulin är nu väldigt nära helt slut. De är egentligen slut men om jag tömmer ampullerna till sista droppen så har jag ju faktiskt så jag klarar mig hela denna dag. :)

Precis som rubriken antyder så är min träningsperiod på "fryk canter" över nu. Inte riktigt förresten för taxi kommer att hämta mig 14.00 imorgon. Det är alltså ca ett dygn kvar för min del men min träning är helt över. Jag har haft mitt sista träningspass.
Så vad skall jag nu göra de återstående timmarna?
Ärligt talat så vet jag inte riktigt. Jag skall alltså göra det som jag är bäst på alltså ingenting alls och detta är jag tyvärr allt för bra på.

Hur har då min träning varit?
Min träning med sjukgymnasten har varit riktigt bra/givande.
Kan sägas att när jag kom hit så kunde jag inte få många meter MEN igår gick jag cirka 80 meter. Min gångträning har alltså varit givande, men skall sägas att när jag gick detta (cirka) 80 meter så använde jag mig av 2 kryckor. Med en krycka gick jag dagen innan halva sträckan.
Det kan påpekas att jag har tränat en del här med såväl benen, lite ballans och en del med en så kallad dragapparat,

Jag har haft 3st mål här. Hur har de gått? Och vad var det egentligen för mål?

"Mål 1" är ett mål som jag tidigare har skrivit om.
Målet var så banalt att jag skulle få en kram av städerskan som arbetar här.
GENEOMFÖRT

"Mål 2"... ja, detta mål har jag insett att jag kan glömma. Jag ville helt enkelt starta en shogi-klubb här upp i Torsbyområdet, men det har inte gått, inte alls. :(
EJ GODKÄNNT

"Mål 3" Jag har själv börjat fundera över vad detta målet var.
Målet var antingen -
Att kunna gå
eller var det
Att kunna gå bättre

Jag kan ju inte riktigt gå helt obehindrat men jag går helt klart gå bättre nu än innan jag åkte hit.
Jag funderar ju då på om jag kan ge mig själv godkännt effler inte. Trots allt så ger jag mig själv:
GODKÄNNT

Resultatet av detta blir:
2 GODKÄNNT
och
1 EJ GODKÄNNT

Vistelsen har helt enkelt varit helt okey.
Precis som jag skrev i ett tidigare inlägg så är snittålderna på patienterna som kommit hit hög och de som är lite yngre är i ganska dåligt skick. Det hela har då blivit ganska deprimerande att vara här. Jad hoppas ju att jag inte ses som allt för "dålig" men givetvis kan detta ses på olika sätt.

Idag är det onsdag och på lördag skall jag skickas tillbaka till Trollhättan eller med andra ord, på lördag kommer jag att "släppas ut" från detta ställe och hem till verkligheten.
Ja, visst har jag upplevt både positiva och negativa saker men att de positiva klart överväger det negativa, ja det är klart.. HELT klart..
På fredag har jag tänkt att skriva en liten rapport över min tid här, det blir alltså som en liten "epikris".
Då kommer jag bland annat att skriva om att jag har ju haft 3st mål som jag har hoppats gå i uppfyllelse. Vad va de för mål och hur har de gått? Nu kan jag som en liten fingervisning kunna säga att de har fått lite olika resultat.

Just nu kan sägas att jag har en mage som är mer än fullproppad, eller på ren svenska - jag är nu riktigt mätt.
För några timmar sedan har jag ätit middag (förvisso inget konstigt med det). Då kom representanter från en närliggande kina-restaurant där flertalet av de som är här hade beställt mat - så även jag.

Klockan är nu lite drygt 10 (på förmiddagen) och jag har redan hunnit med 2 träningspass. Det har varit 2 pass som fått mig lite extra glad/nöjd. Dessa båda träningspass har visat ganska postiva "resultat".
När jag kom hit för 2 veckor sedan var jag näst intill helt beroende av rullstol när jag skulle förflytta mig (ja, utomhus i alla fall - innomhus gick jag ju några få meter själv). Idag gick jag ju ett flertal meter bara med hjälp av en krycka. Och när jag säger "ett flertal" menar jag 80meter och jag skulle allt ha kunnat gå ganska många meter till. När jag nämner mina "framsteg" skall man ändå tänka på att jag ju har ett flertal dagar kvar här.
Idag har det varit tal om "kryckan" som jag håller i handen. Skall jag hålla den i vänster eller höger hand. Det känns mest naturligt att hålla den i höger hand men min sjukgymnast säger att jag går faktiskt bättre om när jag håller kryckan i vänster hand, så så har det fått bli.
Om några minuter är det dax för ett nytt träningspass och sedan skall jag på ett dans-pass. Just dans tror jag verkligen att min lärarinna tycker att det är bra att jag genomför. För faktum är att just nu kommer bara 2 personer till denna dans - jag och danslärarinnan. Ja faktum är att det har vid några tillfällen kommit en tredje person också. Men denna person har bara velat videofilma oss när vi dansar. :-)

Nu kan man verkligen se att dagarna som jag har kvar här blir allt färre. Men samtidigt som dagarna blir färre blir jag allt starkare... ja nästan i alla fall. Inatt hade jag en sådan där "spännande" natt och jag fick känslan av att det bästa skulle vara att amputera högerbenet. Detta ben gör då inte många glada. Men det är klart, ibland så, ibland fungerar ju benet som det ska... nästan i alla fall.

Jag får korrigera mig själv i ett tidigare inlägg som jag har skrivit. Jag sa/skrev då att det bara fanns en person här som var yngre än mig och när han försvann så är jag (precis som vanligt) yngst här.
Detta stämmer dock inte - här finns faktiskt en annan person som faktiskt är yngre än mig.

Nu är det helg och en helg här på "Fryk" innebär att det händer inte mycket, ingenting alls faktiskt.
Just nu pågår en marknad här i Torsby. Det är en stor marknad där de säljer Godis, Kläder (framför allt sockar), Mobiltelefon-skal, Godis, Korv (norrlänsk sort) och så i ett flertal stånd säljer de Godis (det höll jag ju nästan på att glömma). Till denna marknad kommer det ganska mycket folk som hoppas kunna göra något fynd (och jag har just nämnt vad man kan köpa.
Det kan finnas risk för att jag har glömt något som de säljer. Kom jag förresten ihåg att skriva det att de säljer ju "Godis" också..

 

Hmmm... nu har jag varit på rehabilitering i ca 1 och en halv vecka. Nu börjar jag känna av att jag rent fysiskt blir allt starkare. Ja, om jag skulle träna för att bli hulken skulle jag nog få stanna här lite länge.. eller till och med ganska mycket längre. Dessutom är jag här mest  för att bli lite smidigare med alls vad det innebär.

När jag väl kommit hit så väldigt snart satte jag upp 3 st mål. Mål som får anses som olika svåra att uppnå. Det "lättaste" målet kunde jag genomföra idag, jag kallar det för "mål 1". Det svåraste målet ("mål 3") tog idag ett stort steg i rätt riktning. "mål 2" har hjag insett kan nog bli lite väl omöjligt.

 

Vad var då "mål 1"?

Ja, det kan tyckas  som ganska banalt men... det var helt enkelt att få en kram av ståderskan som går runt här på dagarna och skurar golven. Idag fick jag så en kram av henne. =)

Ja, vad har egentligen hänt idag?
Faktum är att lite har allt hänt... lite i alla fall.
Kom precis "hem" igen efter att ha varit ute på en restaurang och ätit. På rehabiliteringsanläggningen skall de ha serverat "Ängamat" till middag men det skall ha varit ganska många som gått ut till någon restaurang för att mätta sin hunger på annat ställe,

Och träningen då. Hur har det gått?

Idag insåg min sjukgymnast att min gång som förvisso har blivit bättre, men ännu inte är helt bra.
Jag bör träna upp diverse muskler i höfterna. Muskler som jag inte ens visste att jag hade. Om jag tränar upp dem, vilket inte bör ta så lång tid så bör jag sedan kunna förflytta mig ("gå" alltså) bättre. Nåväl, jag har ju drygt en vecka kvar här och visst har det hela gått frammåt.
Men kommer jag ända fram?
Bara tiden kan utvisa detta. Det är bara till att fortsätta att träna så kommer det också (förhoppningsvis) att bli bättre.
Innan jag inledde träningen så satte jag upp mål för vad jag ville få ut av min tid här. 3 mål kunde jag komma fram till att jag hade. Målen var olika realistiska att kunna bli uppfyllda. Hittills har inte något av målen kunnat genomföras men 2 av målen ser inte ut att vara så långt borta. Det tredje målet är just nu ganska avlägset (=mer eller mindre gett upp).

Så vad är detta för "mål"?

Det skall jag berätta när "målen" blivit uppfyllda eller när det är dax för mig att åka hem.

Som alla vet (några vet det i alla fall) så befinner jag just nu på en rehabiliteringsanläggning i Värmland och jag har just avslutat dagens mellanmål. För att göra mellanmålet lite mer "spännande" så hade jag idag sagt mig kunna ordna mellanmål till alla.
Nåja, några få valde att gå den traditionella vägen och precis som vanligt ta sig en smörgås och en kopp kaffe.
Andra valde att utmana ödet (okey, riktigt så dramatiskt var det kanske inte) och ta lite av mellanmålet som jag hade ordnat.

Vad hade jag då ordnat?

Glass med sweetchilli-sås och några kex.
Ni skall tro att de som valde att smaka på "min" efterrätt såg väldigt fundersamma ut.
Det var ändå 10-15 personer som valde att testa "mitt" mellanmål och det gillades av de flesta (nåja, en person gillade det inte riktigt), men alla kan ju inte gilla det som är nytt. För "nytt" är ju precis vad det är. För egen del har jag aldrig sett denna kombination serveras någon annanstans.
Idag var det en person som föreslog att jag skulle skicka in mitt recept till Per Moberg eller någon anan känd kock, just för att få deras utlåtande om mitt mellanmål/efterrätt.
Man kan givetvis fråga sig hur man skulle kunna göra detta? För egen del har jag ju inte någon e-mail-adress. Men det skulle nog inte vara helt omöjligt att finna.

Precis som rubriken tyder på så är jag nu inne för en rehabilitering.
Jag kan knappast räkna med att bli fantastiskt mycket bättre, men lite bättre kan jag givetvis kunna hoppas på att jag blir.
Jag har nu varit här en knapp vecka och utvecklingen har helt klart gått åt rätt håll. Min sjukgymnast har antytt om att när jag åker hem (om drygt 2 veckor) så kommer jag troligen (=förhoppningsvis) inte att vara helt beroende av rullstol utan då hoppas jag kunna gå lite... det ser allt ganska ljust ut... men... jag vill inte spåna om hur jag kommer att vara (rent fysiskt) när jag åker hem... inte ännu i alla fall.
Men visst skulle det vara kul om jag skulle kunna gå lite igen. Att gå snabbt har hittills inte visat några positiva resultat, men vem vet, kanske kan jag även det. :)

Innan jag åkte hit så hade jag givetvis det som mål, alltså att kunna gå igen men som ett mindre mål har varit att försöka "sprida" spelet som jag idag spelar en hel del. Detta "spridande" ser faktiskt ganska positivt ut.... hoppas jag i alla fall. :)

En spännande framtid är att vänta på mål - både stora och små.