sewart

skulle sätta på ett "skydd" på telefonen. Skulle testa i alla fall.
MEN, detta skydd passade inte riktigt. Det var bara att ta av det igen. Det satt dock ganska hårt så jag fick ta i lite.. och vips så lossade det, eller rättare sagt, telefonen lossade... och det gick i golvet. "höljet" lossade. Batteriet lossade. "skyddet" som orsakade detta problem åkte ganska omedelbart i papperskorgen Jag får tydligen inte i batteriet riktigt, för när jag sätter i batteriet på det sätt som jag först trodde skulle vara rätt så ger telefonen ifrån sig ett meddelande som jag tidigare aldrig varit med om.:( Inte utan att man nu kan bli ganska "putt".

Just nu känns allt tillvaron allt mer besvärlig.
Vad om gjort att det känns allt mer besvärligt är för att just nu har "min" klubb tagit ett steg närmare total kollaps.
Jag har ju skrivit om "min" klubb tidigare men just nu ser det allt mer dystert ut. Men men, när det ser som mörkats kan så vändningen komma. Detta låter bra i alla fall, sedan kan man fråga sig om man verkligen skall tro på det.?.
För att göra det hela än mer besvärligt så är nu klubbens ekonomiska kassa så gott som helt tom. :(
Nu står man alltså inför problemet att intresset för klubbens aktivitet är idag ganska minimal och samtidigt så är klubbens kassa väldigt begränsad. Det är förvisso klart att kassan är dålig - idag så är våra inkomster ganska precis 0 kr per år. :(
Man kan minnas tillbaka på den "gyllene" tiden när vi fick ett ekonomiskt stöd på över 3000kr/år. Får hålla med om att det låter inte så mycket men då vi lyckats skära ner på våra utgifter ganska mycket så gick vi till och med plus (rent ekonomiskt) varje år. Men det var då det. :( *minns tillbaka*

Idag så har det onekligen varit varmt, riktigt varmt men samtidigt behagligt (det är förvisso en helt personlig åsikt).
Vad har hänt annars?
Att jag kommer att försöka boka ett ental sovplatser (på vandrarhem) är förvisso klart. Nu är det inte ens en månad tills dess att jag kommer att behöva sängplatserna... men förhoppningsvis så går det att ordna.

Angående rubriken så får jag inse det att OM jag skall finna en partner så får jag allt sänka kraven lite. Jag har (precis som alla andra) lite krav på hur den blivande partnern skall vara. Mina "krav" är inte höga men ändå FÖR höga, vilket jag har insett, men samtidigt vet jag inte om jag verkligen VILL sänka dem (=kraven alltså). Nåväl, om partnern uppenbarar sig så gör hon och om inte så...?...

Denna dag har inletts med att jag har haft fika-besök hemma. Fikat (som var hemma-gjord) blev riktigt god. Besöket var trevligt, med andra ord så har ju dagen börjat minst sagt ganska bra, får se om fortsättningen blir lika bra. Hoppas kan man ju....

Senare idag skall jag iväg till "min" klubb som har möte idag. Vi kommer då (troligen) att diskutera den närmaste framtiden för klubben och vad allt som är aktuellt att diskutera.

Får se om jag skriver här lite kort efter dagens möte eller om jag väntar tills imorgon med att skriva.

 

*****

Några timmar senare

*****

 

Nu är jag hemma efter dagens shogi-spel. Det höll på att sluta i en total flopp (=ingen komm) men en ny person dök upp och vipps var vi 2st personer och då den andra personen var ganska "grön" i shogi-sammanhang så blev det lite intressant. Hoppas nu att jag lyckats få honom att bli lite intresserad av detta spel.

Nu väntar helg, en helg som skall avsluta denna vecka.
Jag kan inte påstå att denna veckan kommer att gå till historien som någon av de bästa veckorna som man har haft, nåväl det har inte heller var någon extremt dålig vecka, det har helt enkelt varit en vecka som alla andra. Det största (men inte bästa) som hänt mig är nog att jag idag är HELT sjukskriven. Inte bara HALVT alltså.

Vad mer KAN hända inom kort?

I början av augusti kommer en tävling att arrangeras (i Göteborg). Det kommer att vara en lag-tävling (1 lag = 3 personer) och min uppgift har blivit att samla/skrapa ihop (minst) ett lag från Trollhättan. Hur detta skall gå vet jag inte, vet bara att om någon från Trollhättan skall försöka med detta så är det jag.

*hmmm... tänker på hur jag skall göra*

Det är helt klart så att det är detta spel som kommer att få mig att ha något att göra.
Visst, jag vill ju att spelet blir större men det är då upp till mig att försöka få det att bli större... ingen annan kommer ju att göra något... tyvärr. :(

Tyvärr är det sant det som rubriken antyder. filmen "Men of steel" var en film som var dålig, riktigt dålig.
Efter ca 1 timma av filmen kände jag att jag borde ställa mig upp och lämna bio-salongen men då vi inte var i min hem-kommun för att se filmen stannade jag kvar för att titta vidare på filmen och hoppas på lite ändring, hoppas på att den skulle bli bättre mot slutet.
Det blev lite ändring mot slutet.... den blev då *trot eller ej* än sämre då.
För ett antal dagar sedan var jag på en annan film (Earth houer) och efter denna film funderade jag över om jag skulle ge filmen en liggande eller stående etta i betyg.
Till "Men of steel" skulle detta inte medföra några problem för här skulle jag definitivt ge den en liggande etta (=ett streck alltså) i betyg. I slutet av filmen kläcktes det en kommentar som var lite kul men det var det ända positiva i denna film.
Som följd av detta kan jag ju nu komma fram till att ALDRIG igen se en utländsk science-fiction -film för det är bara bortkastade pengar. :(

 

 Precis vad som står i rubriken så ställer jag mig frågan: "Vågar jag hoppas?"

Svaret på detta blir då givetvis: "Självklart!"

Hoppas kan man alltid göra, frågan är sedan om jag verkligen skall "tro" på detta.

 

Vad är det nu jag sitter o babblar om?

Mer om detta i slutet av detta inlägg.

 

Senare idag skall jag så åter iväg på bio - "Men of steel" - har jag för mig att filmen heter i alla fall. Att det hela handlar lite om stålmannen tycker jag verkar helt uppenbart... tror jag i alla fall.

Har insett att det har börjat bli ganska vanligt att jag besöker biografen. Än så länge gråter inte min plånbok allt för mycket (att plånböcker gråter är förvisso inte allt för vanligt, men jag hoppas att ni förstår vad jag menar.

Jag inser att bio-besöken kommer att behöva bli lite färre i framtiden, trots allt är det inte helt gratis.

 

Jag har tidigare skrivit om vad jag skulle kunna hitta på för att förändra min tillvaro en aning, något behöver jag göra.

Ett alternativ var att börja lite smått med rullstolsdans men de har just nu sommaruppehåll och startar igen först i september, det blir således ingenting med detta, inte nu i alla fall.

Att försöka ge ut "min" bok som jag har skrivit, ja de planerna har jag redan "bordlagt".

Frågan är hur länge jag kommer att ge "konstgjord andning" på klubben som jag har startat. Intresset för klubben är minst sagt på nedgående och "mina" medlemmar tycker att spelet som vi spelar är kul, åtminstone så länge de inte behöver göra någonting och intresset från media har varit väldigt begränsat. :(

 

Nu åter till det dom jag inledde detta inlägg med alltså skall jag våga tro?

Det är tänkt att jag ska på restaurang tillsammans med "super-pinglan", men när?

Detta är tyvärr en väldigt bra fråga... jag ringde henne igår för att prata lite om detta. Då var hon hemma på grund av sjukdom och skulle höra av sig imorgon, men kommer hon att göra det? Kanske, kanske inte? Nåväl, tiden får utvisa detta.

 

-----

ca 1h senare

-----

 

Inser nu att det är idag faktiskt 20:nde dagen på raken som jag skriver ett blogg-inlägg.

 

Igår ringde försäkringskassan och sa att nu skulle jag bli sjukskriven... för egen del trodde jag att jag redan hade blivit det. Men okey, nu inte bara tror jag det, nu är jag det också. Om detta nu verkligen kommer att förändra min tillvaro på något sätt har jag dock svårt att tro.

Jag nämnde för någon dag sedan att skulle iväg på bio, det var "Tyskungen" som då skulle ses, Den filmen var helt klart sevärd så om ni har tankar på att se någon film på bio men inte vet vilken ni skall se så skulle jag rekommendera denna film. Filmen var bitvis lite rörig men handlade om något som vi alla skulle kunna råka ut för. Som sagt, se den gärna.

Igår kände jag mig tvungen att ringa till "kalas-pinglan" som jag tidigare har skrivit lite kort om (i ärlighetens namn så minns jag nu inte säkert om jag tidigare har kallat henne "kalas-pinglan" eller "super-pinglan"). När kommer hon så till mig nästa gång? Svaret blir "Vet ej" men hon tyckte att vi skulle bege oss till en restaurang här i stan. Denna idé kan jag ju se på 2 olika sätt.
1. Hon tycker om mig (lite i alla fall) och tycker att vi skall gå på restaurang tillsammans.
2. Hon tyckte inte alls om min matlagning.
Det skulle man förvisso kunna förstå då jag senast lyckades förstöra efterrätten. :(
Hur som helst, tyckte jag att detta lät som en bra idé. :)
När detta restaurangbesök blir av är ännu inte bestämt men mer om detta när en tidpunkt är bestämd.

 

-----

1h senare

-----

 

Det är namnet "super-pingla" som tidigare har använts och inget annat.

Får börja med att säga att precis som igår har jag inte så jättemycket att säga idag, inte ännu i alla fall, men jag hoppas att lite grejer idag kommer att ske. Detta får ju till följd att imorgon kan jag ha lite mer vettigt att säga/skriva.
Något spännande att att få se om det fungerar redan nu är ju om jag kan lägga upp en bild. Detta skulle jag ju ha gjort redan igår, men då stötte jag på problem. :( Jag borde kanske inte skriva om detta innan jag har testat, men att testa detta är alltså något som nu skall göras.

Jag tror faktiskt att jag lyckades... men det får jag se när jag uppdaterat texten.
Som ni ser så på bilden så har jag provat på att skjuta med pilbåge och jag fick ett minst sagt bra resultat. Det kan också sägas att det var bara andra gången som jag provade på pilbågs-skytte. Bilden är nu ganska gammal (inte helt säker men jag tror att bilden är 8 år gammal) och bilden är tagen på en rehabiliterings-anläggning. På denna anläggning var de så imponerade över resultatet så de tog ett foto, ett foto som sedan kunde sättas upp på väggen där. Men i ärlighetens namn så var inte jag den förste som hade lyckats med detta. Varje år lyckas 1-2 personer så de har nu ganska många kort på personer som lyckats med just detta.
Då jag hade lite talang för just detta är det kanske något som jag borde ha fortsatt med, men det har jag inte gjort.

 

Hoppas förresten att ni ser hur många pilar det är, det är i ärlighetens namn inte lätt att se men det är 4st pilar. :)

 

Nu är det så söndag, denna vecka är slut och en ny skall påbörjas imorgon. Inte nog med det, imorgon skall även en ny månad påbörjas. Nästa månad (juli alltså) kommer troligen att innehälla en del värme..... och värme är aldrig fel. Fast jag får säga det att personligen har jag inte något emot kyla heller. Problemet med kyla är att med kylan kommer också halkann och personligen är jag inte mycket för halkan.

Hade man kunnan så skulle man gärna få förbjuda is och halka... det är troligen bara bandy/hockey-spelare som giillar is och halka, kanske en och annan bartender också.

Idag skall jag försöka göra min blogg lite mera intressant genom att lägga upp en bild:

 

Detta projekt gick inte bra. inte alls faktiskt.

När jag nu hade bestämt mig för vilken bild som skulle bli min första här så finner jag den tyvärr inte. 

Förhoppningsvis kommer denna bild ändå upp här innom kort... när jag nu kan finna den. *hmmm*

Som synes så har jag idag inte mycket vettigt att säga, man kan verkligen fundera över varför jag beslutade mig för att skriva något överhuvudtaget. Men jag vet *lite stolt* att det finns personer (minst en i alla fall) som slaviskt följer min blogg.

Och "ja", det kan allt hända att jag skriver något av intresse. Inte varje dag, men visst, det kan allt hända. :)

Kommande vecka hoppas jag ha lite mer intressanta saker att skriva om här. Imorgon skall jag exempelvis se på "Tyskungen" på bio. Är den bra eller inte? Svar på detta får jag först imorgon. Ni som läser detta, ni vet kanske? Är den bra?

Nu är det sommar och varmt men samtidigt är den mesta av all aktivitet går nu på "sparlåga" och detta kommer att starta igen först till hösten. Men vill jag då verkligen att det skall bli höst? Vill jag att värmen skall avta? Nja... just nu vet jag faktiskt inte riktigt vad jag vill... Till hösten får jag åka på en rehabiliteringsresa och visst, det skulle man ju kunna se fram emot. MEN, när jag får åka, då är det höst och jag trivs med sommaren. Svårt dilemma det där. Dessutom så är just aktiviteterna som jag sysslar med... det är uppehåll under sommaren och på så vis vill jag ju att sommaren skall vara slut men vill jag det egentligen? Det man då får vara glad för är att man slipper bestämma om det skall vara sommar eller inte för hade jag fått bestämma det, ja då vet jag inte riktigt vad jag hade bestämt. Man får vara glad åt att tiden har sin gång och det kan man inte påverka, det gäller bara att försöka göra bästa möjliga av stunden som råder just nu.
Visst, man kan ju alltid planera lite för den tid som skall komma men denna tiden finns inte ännu *nu håller jag på att bli "djup"*

Jag tänker idag inte nämna något om "super-pinglan" utan om en annan bekant, personen som jag försökte locka till Trollhättan för att delta i en tävling som jag skall anordna. Hon har sagt att hon har inte tid till detta och nu vet jag vad detta beror på.
Hon kommer inom kort att bege sig till Japan för att väl där försöka bli professionell "Shogi-spelare". Det har tidigare aldrig hänt att någon utanför Japan har lyckats med detta.
Det finns en gräns på att man måste vara under 26år för att få bli proffs (en gräns som hon klarar) och det var stort 2005 när en man (från Japan) som var över 40 år men ganska överlägsen i amatörvärlden fick ta steget in i proffs-världen. Hur det har gått för honom sedan vet jag dock inte.
Hur som helst, jag får nu hålla tummarna för att hon lyckas, det kommer förvisso krävas några års studier men bara att ha kommit in på denna skola är stort. Att sedan bli utexaminerad är än svårare. Av männen är det bara ett fåtal personer som varje år blir utexaminerad därifrån och jag hoppas nu verkligen att hon lyckas med sin dröm att kunna livnära sig på att bara spela detta spel. Att hon sedan inte kan tala japanska (det säger hon själv i alla fall) gör ju knappast saken lättare.
Jag lärde känna henne för ca 10 år sedan och vid det laget var jag faktiskt bättre än vad hon var men hon har blivit väldigt mycket bättre sedan dess.
Idag får hon anses som en av Europas starkaste/bästa. I verkligheten har vi träffats bara en gång (2005 - i Stockholm) och jag håller nu verkligen tummarna för att hon lyckas.