Vad vore bäst?
Precis som rubriken antyder om så ställer jag mig frågan om vad som skulle vara bäst.
Igår var jag nästintill övertygad om att det som skulle vara bäst för egen del vore om jag lät amputera mitt högerben för ibland (=för ofta) så tycks mitt högerben ha som främste uppgift att fälla mig (genom att vara i vägen för vänsterbenet). Kom dock ganska snart fram till att högerbenet kan ju faktiskt vara ganska bra ibland och när jag tänker igenom min situation så blir jag övertygad av att utan högerben så visst, har då inget som fäller vänsterbenet men livssituationen i övrigt kommer ju att då att ofta, på tok för ofta att bli problematisk.... slutfattat - högerbenet är i vägen ibland men trots det så vill jag ändå ha det kvar.
Igår var jag nästintill övertygad om att det som skulle vara bäst för egen del vore om jag lät amputera mitt högerben för ibland (=för ofta) så tycks mitt högerben ha som främste uppgift att fälla mig (genom att vara i vägen för vänsterbenet). Kom dock ganska snart fram till att högerbenet kan ju faktiskt vara ganska bra ibland och när jag tänker igenom min situation så blir jag övertygad av att utan högerben så visst, har då inget som fäller vänsterbenet men livssituationen i övrigt kommer ju att då att ofta, på tok för ofta att bli problematisk.... slutfattat - högerbenet är i vägen ibland men trots det så vill jag ändå ha det kvar.
Träningen är över
Idag när jag skulle besöka dagens träning så väl på/vid träningen så fick jag ett oväntat/otäckt besked.
Våra träningstider är över!
För egen del hade jag trott att träningstiden sträckte sig till och med maj.... men det visade sig idag att det stämde inte, för idag var våra tiden slut/över.
Skall sägas att jag har tränat innebandy..... rullstolsinnebandy.
Nu återstår det att se om träningen kommer att komma igång igen... eller inte. Trots allt så har på sistone har vi varit ganska få som kommit för att spela/träna.
Våra träningstider är över!
För egen del hade jag trott att träningstiden sträckte sig till och med maj.... men det visade sig idag att det stämde inte, för idag var våra tiden slut/över.
Skall sägas att jag har tränat innebandy..... rullstolsinnebandy.
Nu återstår det att se om träningen kommer att komma igång igen... eller inte. Trots allt så har på sistone har vi varit ganska få som kommit för att spela/träna.
Aningen sur
En ny TV är köpt för inte så länge sen, men..... Jag har nu "Com Hem" som leverantör av exempelvis TV och så har jag också "tivo"... vad det nu står för... Vad kan jag nu säga om detta? Än så länge skulle jag ge betyget "Katastrofalt dåligt". Jag har ringt till "Com Hem" för att vänligt be om hjälp och hjälp har jag då fått. Efter detta så har TV:n fungerat riktigt bra.... i ett par timmar. Om jag sedan har kommit på idén att stänga av TV:n (vilket är en ganska normal idé när man skall lägga sig) så kan man inte sätta på TV:n igen. Nåja, det är ju inte helt ovanligt att jag då kan titta på filmer (som "tivo" tillhandahåller men något som jag skulle vilja se (men som jag inte lyckats se på) är SVT (alltså nyheter med mera). Imorgon skall jag ringa till dem (Com Hem alltså) och gnälla....igen.
Risken finns att jag kommer att bli ihågkommen som en "gnällgubbe". Men om inte TV:n fungerar så blir jag tvungen att fortsätta gnälla.
Risken finns att jag kommer att bli ihågkommen som en "gnällgubbe". Men om inte TV:n fungerar så blir jag tvungen att fortsätta gnälla.
2 veckors frånvaro
På påskafton åkte jag in till sjukhuset, det var då helt klart något som inte riktigt va rätt med kroppen. Ja, denna uppfattning hade även personalen på sjukhuset.... det hela resulterade i nästan 2 veckor på sjukhuset. Jag kan knappast påstå att det var de bästa 2 veckorna som jag har upplevt... men men, nu är jag tillbaka i "verkligheten" igen.
Det kändes ett tag som att jag bytte sovplats minst sagt ganska ofta men nu när jag tänker efter så var det ju inte så många byten av sov-plats. Trots allt hade jag ju "bara" 5 olika rum på 13 dagar. Där jag trivdes bäst var faktiskt i korridoren! Ja, jag sov ett tag i ena änden av korridoren och faktum är att jag trivdes allt där. Ja, att säga att man trivs där är kanske att överdriva en aning.
Skall kanske nämna det att snittåldern på patienterna var hög - mycket hög. Ett tag funderade jag på om jag var ensam under 50 år.
Det kändes ett tag som att jag bytte sovplats minst sagt ganska ofta men nu när jag tänker efter så var det ju inte så många byten av sov-plats. Trots allt hade jag ju "bara" 5 olika rum på 13 dagar. Där jag trivdes bäst var faktiskt i korridoren! Ja, jag sov ett tag i ena änden av korridoren och faktum är att jag trivdes allt där. Ja, att säga att man trivs där är kanske att överdriva en aning.
Skall kanske nämna det att snittåldern på patienterna var hög - mycket hög. Ett tag funderade jag på om jag var ensam under 50 år.
