Matlagning


Ikväll (om ca 12 timmar) är det så åter dax för mig att agera kock.
Det kommer då att bjudas på:

Förrätt/Huvudrätt:
Krämig kyckling och pastasoppa

Efterrätt:
Melonsallad

Återigen skall det lagas mat som jag aldrig tidigare har tillagat men jag får mest se det som träning för framtiden,

Imorgon kommer denna blogg handla om något helt annat, läs gärna då.

Skall den dö?


Javisst låter rubriken spännande och tyvärr är det så spännande.

Vem/Vad är det som dör?

Bra fråga... shogiklubben i Trollhättan lever lite på "lånad" tid känns det som. Idag när det var dax för en ny sammankomst kom det enbart 3st personer till denna sammankomst.

Vad skall göras för att locka nya spelare till klubben?

Idag sitter vi å ett cafe inne i centrala staden. Där får vi sitta, förmodligen av den anledningen att vi är där precis innan stängning och mycket personer finns heller inte där just när "vi" är där vilket innebär att vi tar inte allt för mycket "värdefull" plats.
Men nästa gång (om 2 veckor), ja nästa gång kommer vi att besöka ett nytt ställe. Är det nåt så när fint väder då kommer vi då att sitta utomhus nere vid kanalen. Förhoppningsvis får fler personer upp ögonen för oss (och spelet vi spelar) och förhoppningsvis ökar därmed intresset,

Men blir fler personer intresserade då?

Kanske.. kanske inte. Det vet vi först efter att vi har testat. Och ett test får härmed göras.

Hmmm... ett litet problem uppdagades precis. Är jag själv hemma då? Det återstår att se. Kanske blir det hela mu förskjutet 2 veckor. Tyvärr är det bara jag som gör något för klubben vilket får till följd att kommer inte jag så kommer ingen annan heller. :(

Hur som helst, något måste göras annars kommer klubben snart att sluta existera,

Veckan som gått

 
Mmmm... lite har allt sedan senast. Att jag legat på sjukhus är självklart en sådan sak. Att läkarna inte var helt eniga om vad jag egentligen skulle göra på sjukhuset gjorde ju att man tid på sjukhuset blev lite mer spännande.
Från början var det tänkt att jag skulle ligga inne i tre dagar... men så blev det inte riktigt. Behandlingarna jag genomförde var inte speciellt många... och detta fick till följd att jag låg inne i fyra dagar istället för tre. :(
Jag får säga att i slutet av min tid blev jag lite orolig för skulle jag nu eventuellt behöva stanna över helgen? Hade jag behövt stanna över helgen så skulle jag dock få åka hem över helgen vilket var det viktigaste för mig... av naturliga anledningar
Varför? fortsätt att läs så förstår ni.
 
Hur som hellst på fredagen blev jag utskriven och till helgen skulle jag iväg på ett bröllop.
 
Bröllopet ja, det var riktigt fint. Att jag såg det som viktigt att få komma till detta bröllop var för att bruden i detta bröllop var min syster.
Bröllopet fick mig själv att känna att det skulle jag nog också vilja vara med om. Trots allt så är mitt eget bröllop nu nästan färdigbokat, bara ett par smådetaljer måste först ordnas. Den troligen största av dessa "smådetaljer" som först måste ordnas är att jag vet inte alls vem som skulle agera brud i mitt bröllop... får se hur detta problem skall lösas... kanske får ta ett gosidjur.
 

Händer något denna vecka?

Bra fråga faktiskt... vad väntar egentligen?
Har några "småsaker" som väntar.
Imorgon måndag skall jag till grannkommunen (Vänersborg) för att träffa en ms-grupp. Det kan bli spännande på så vis att det kommer 2st gästföreläsare dit, dessa gästföreläsare är personer som skall hjälpa mig med min sjukdom.
På tisdag skall jag läggas in på sjukhus... för att få en behandling. Vad det verkligen kommer att innebära är jag tyvärr lite dålig på att försöka förklara. Om jag säger att det är en "solu-medrol-behandling" kan ni nog förstå att jag inte riktigt vet vad det är.
Till en början blev jag onekligen lite nervös för i första brevet jag fick från sjukhuset har det inte stått hur länge jag skall ligga inne och jag vill verkligen inte missa min systers bröllop på lördag. I min nervositet var jag tvungen att ringa till sjukhuset för att få reda på hur länge jag kommer att ligga inne. Jag blev onekligen lite lättad när jag fick veta att denna behandling pågår "bara" i tre dagar. På torsdag är jag alltså åter "frisläppt" igen.
Nåväl, en halv vecka på sjukhus är kanske inte så spännande.. men vad gör man inte.

Vilken miss

Idag skulle det så spelas en par-tävling här i Trollhättan men så blev det tyvärr inte. Någon visade det sig var sjuk och någon annan kunde inte få tag på någon barnvakt.
Att två personer på detta sätt inte kan ställa upp borde ju inte göra så mycket... men det gör det i detta fall.
Vi är här ytterst beroende av alla som vill spela för att det inte skall bli få spelare, allt för få. :(
Det enda som kunde göras i detta fallet var att ställa in hela arrangemanget. :( .....tills vidare.

Men annars då, vad görs annars?

Då det snart är dax för att föräldrarna att komma hit och äta (datum är ännu inte bestämt) så har jag suttit och funderat över hur menyn skall se ut. Menyn är ännu inte helt bestämd (har några alternativ till huvudrätten, efterrätten är dock helt bestämd.

Äntligen

Den 18:nde maj, alltså om 4 dagar skall tävlingen GPMT (=Guldgeneralernas Par-Mix-Tävling) arrangeras och idag blev så tävlingen äntligen "fulltecknad". *lättad*

Idag fick jag ett aningen "märkligt" besked från sjukhuset.
Nästa vecka kommer jag nämligen att bli inlagd, p.g.a mina besvär... så stod det i alla fall.
Min första tanke var: "Vad då för besvär?"
Javisst har jag "besvär", men det är ju inte så besvärligt så att jag skall behöva ligga inne. *jag blir mer o mer förvirrad över detta ju mer jag tänker på det*

Nu har man gjort det

Om man tittar på filmer från förr där rånarna rånar tåg genom att rida ikapp tåget (med hjälp av häst) och bytet kan då ha blivit pengar, juveler eller helt enkelt beroende på vad som fanns på tåget... nu har jag på egen hand gjort detta...

Eller ja, vissa skillnader kan ha förekommit.
Det var ju faktiskt i ärlighetens namn inget tåg som jag begav mig på. Jag red heller inte, bytet blev heller inte så dramatiskt.
I själva verket så istället för att angripa "offret" med häst så användes rullstol. Och istället för ett tåg så "angrep" jag en postbil.
Bytet då?
Öööhh,,,, ingenting. Fast istället för pengar o juveler så hann jag skicka med ett brev. Ni skall tro att personen som körde postbilen blev förvånad. :)

Snart så

Nästa lördag (18:nde maj) är det dax för den tredje upplagan utav GPMT (=Guldgeneralernas Par-Mix-Tävling) och just nu bör vi bli fler (vi behöver en kvinna till). Om vi inte får tag i en kvinnlig spelare tror jag ju faktiskt att vi skulle kunna gå vidare ändå.
Men ett annat bekymmer har tyvärr visat sig. Förbundet blir allt mindre, klubbarna blir allt mindre och även färre. Tyvärr känns det så nu att jag minst sagt "bär" klubben i Trollhättan. OM jag skulle försvinna så skulle klubben dö (sorgligt men sant)!
Tyvärr är det samma med fler olika brädspel... se exempelvis "schacket", det blir successivt allt mindre. Färre blir intresserade och istället väljer många någon form av dataspel istället.
"GPMT" är en tävlingsform som är format av spelat shogi, shogi som är en japansk variant utav schack. Man kan givetvis fråga sig varför man spelar shogi... det finns ju ändå inte någon som spelar shogi. FEL - Ca tio miljoner japaner spelar detta spel och de som är absolut bäst på detta spel är också proffs och de bästa av proffsen tjänar snuskigt mycket pengar.

SM är nu spelat

Sist jag skrev här om SM då skulle det snart spelas och nu när jag skriver om SM så HAR DET SPELATS. Nämen, då kan jag ju nu tänka på något annat... eller?
Ja, det borde jag nog kunna göra, men trots allt gick det ju faktiskt bättre än vad jag hade förväntat mig bara en ordentlig miss av mig gjorde att det bara blev "BRA och inte "JÄTTEBRA". Jag åkte nu ut i kvartsfinalen till SM efter en avgörande miss av mig... men om jag skall vara helt ärlig så om jag inte gjort denna miss så hade jag troligen förlorat detta parti ändå.
När så SM var över för egen del så fortsatta tävlandet i tävlingen SOSC (= Sedish Open Shogi Championship) och i denna tävlingen gick det riktigt bra för mig, nåväl till en femteplats i alla fall (av 21 startande).
Om knappa 2 veckor är det så dax för nästa tävling, en tävling som jag hoppas blir en riktig succe. Som sagt, jag hoppas i alla fall.

SM

Har insett att om jag skriver något här så handlar det ofta om "shogi", ganska ofta i alla fall. Nu skall det i alla fall göra det. Imorgon bär det av, mot årets upplaga utav SM. Tävlingen börjar sedan på lördag, men då det är ca 45 mil att resa (för min del i alla fall) så bör jag nog resa dagen innan tävlingen startar. Skall kanske påpeka det att medans SM-tävlingen spelas i Stockholm så är jag boendes i Trollhättan. Det skulle kunna kännas lite märkligt att när tävlingen spelas ca 45 mil nord-ost så skall jag inleda resan med att färdas 7 mil syd-väst.
Hur kommer det då att gå i tävlingen?
Förra året gick det riktigt dåligt och mina förberedelser för i år har varit riktigt katastrofala... så det betyder förhoppningsvis att det kommer att gå riktigt bra i tävlingen.
Efter tävlingen då - vad händer sen? Får jag åka hem med ett glatt leende på läpparna?
Sista frågan är i dagsläget lite svår att svara på... men jag hoppas att jag då kan vara riktigt glad.
Efter detta är det "bara" två veckor tills nästa tävling, som spelas i Trollhättan. Förberedelserna till denna tävling tog idag ett stort steg i rätt riktning... ytterligare kommentarer kan ses som överflödiga. Inför denna tävling ser det nu bra ut... bra, men inte perfekt. :(

RSS 2.0