sewart

Igår träffade jag en närstående som tyckte att mina inlägg var lite väl negativa. När jag efteråt har läst igenom vad jag har skrivit så kan jag verkligen förstå dessa åsikter.
Efter det har jag fått hjälp med att göra en lista, en lista med saker som kan förändra min tillvaro en aning (till det bättre). Helt plötsligt känner jag att det händer ju en del... eller nåväl, det händer inte mycket ÄNNU. Nu blir det verkligen upp till mig själv att det börjar hända saker.
Att luta sig tillbaka och vänta på att något intressant skall hända är i 10 fall utav 10 dömt att misslyckas. Det kommer då inte att hända något av intresse. :(

Personen som har fått mig att inse att jag måste göra lite mer saker själv, får jag tacka för denna information.
Nu har jag som sagt en lista på saker som skall göras och det finns ingen anledning till att inte göra dessa saker.

Hade ju hoppats att dagens "dejtingsajter" skulle ge lite mer...
Ännu så har dessa sidor gett ganska precis ingenting alls. Men nu har jag nåtts av informationen om "dejtingsajter" som är gratis, HELT gratis. Detta lät ju riktigt bra, anmälde mig här (på 2st olika) och visst har de varit "bra", de har i alla fall inte kostat något. Resultatet har dock varit,,, INGENTING alls. På tidigare sajter har jag fått betala lite pengar för att få... ingenting alls. Nu har det varit helt gratis att inte få någonting alls, Det känns onekligen ganska meningslöst att fortsätta vara aktiv på dessa sidor, det ger ju ändå ingenting eller jo förresten, det ger mig hopp, hopp om att få svar på alla dessa mail som jag har skickat,

Nä, något annat måste göras... men vad? Klubben som jag startat håller nu på att gå i graven, trots lite "konstgjord" andning av mig i ett flertal år.

Idag ja, då skulle jag egentligen ha åkt iväg och fikat MEN mitt fika-sällskap ringde just och meddelade att hon kunde inte följa med. Surt sa räven. :(
Jag har tidigare skrivit om tävlingen lag-SM där vi i Trollhättan hade hoppats få ihop ett lag men som via ett antal sena avhopp hade en synnerligen dyster framtid att se fram emot. MEN, via några samtal så har vi nu troligen fått ihop ett lag. En person från Japan verkar vilja ingå i laget (denna person är förvisso från Japan men jobbar nu i Göteborg). Personen är förvisso från Japan men han är inte övermänskligt bra för det. Men hur som helst, nu får vi i alla fall ihop ett lag. :)

Torsdag idag och idag är det dax för en ny träff med "min" klubb. Problemet är (som jag kanske har nämnt tidigare) att övriga medlemmar blir allt färre och färre.
I början av augusti är det dax för lag-SM i Göteborg. Ett lag är förvisso "bara" tre stycken personer men även det kan vi få svårt att "samla" ihop. 3 st personer har tidigare sagt sig vara intresserade men en av dessa tre vet jag idag inte riktigt vad hen vill (observera det nya ordet "hen".
Trots allt skrev jag om denna person så sent som 16/7 här på denna blogg. :-s

Något annat som jag på senaste tiden har lärt mig är att skilja på "tro" och "hoppas".
Tidigare "trodde" jag att klubben (som jag driver) kommer att fortsätta att leva en bra tid framöver. Det gör jag inte längre, numera "hoppas" jag bara det.
Jag "hoppas" att jag kommer att vinna drömvinsten på lotto.
Jag "tror" att min vistelse uppe i Värmland (med rehab-träning) kommer att bli bra.
Jag "tror" eller kanske bara "hoppas" att Trollhättan får ihop ett lag till lag-SM.
Jag "hoppas" att jag finner en trevlig partner inom kort.

Som ni märker är det en väsentlig skillnad mellan att "tro" och att "hoppas".
Att "tro" på något är ju ganska stor sannolikhet att det verkligen blir så men att "hoppas"... ja, det chansen är ju tyvärr inte så stor. Men att "hoppas" kan man ju alltid göra.

Nu var det ett antal dagar sedan jag skrev något här. Ja, om man skall vara helt korrekt så var det faktiskt 5 dagar sedan.
Kan inte påstå att min tillvaro har revolutionerats så mycket, inget alls faktiskt. Det har i min hemkommun varit en faslig massa turister på besök den senaste helgen. Helgen har också fått namnet "Fallens Dagar". Som jag just sa så har det varit mycket mycket folk i stan helgen som just passerade- Faktum är att en av dessa turister har bott hemma hos mig. :) Återigen skall jag vara lite ärlig och säga att denna turist var hos mig även under "Fallens Dagar" föregående år. Faktum är att vi inte har varit i lägenheten så värst mycket utan vi har varit ute och rört oss bland folket. Mycket var planerat att vi skulle hinna med att göra och vi hann med allt (tror jag i alla fall) som vi skulle göra. För att få henne (turisten alltså) hann vi även med lite shopping. Tror att plagget heter "bolero" som hon köpte och en sådan hade hon tittat efter ett bra tag. Så ni kan tro att hon blev glad. I bara farten hann hon med att köpa en klänning och även ett armband. Trollhättan blev snabbt en liten favoritstad för henne och jag tror att jag kan räkna med att hon kommer tillbaka nästa år också. :)

skulle sätta på ett "skydd" på telefonen. Skulle testa i alla fall.
MEN, detta skydd passade inte riktigt. Det var bara att ta av det igen. Det satt dock ganska hårt så jag fick ta i lite.. och vips så lossade det, eller rättare sagt, telefonen lossade... och det gick i golvet. "höljet" lossade. Batteriet lossade. "skyddet" som orsakade detta problem åkte ganska omedelbart i papperskorgen Jag får tydligen inte i batteriet riktigt, för när jag sätter i batteriet på det sätt som jag först trodde skulle vara rätt så ger telefonen ifrån sig ett meddelande som jag tidigare aldrig varit med om.:( Inte utan att man nu kan bli ganska "putt".

Just nu känns allt tillvaron allt mer besvärlig.
Vad om gjort att det känns allt mer besvärligt är för att just nu har "min" klubb tagit ett steg närmare total kollaps.
Jag har ju skrivit om "min" klubb tidigare men just nu ser det allt mer dystert ut. Men men, när det ser som mörkats kan så vändningen komma. Detta låter bra i alla fall, sedan kan man fråga sig om man verkligen skall tro på det.?.
För att göra det hela än mer besvärligt så är nu klubbens ekonomiska kassa så gott som helt tom. :(
Nu står man alltså inför problemet att intresset för klubbens aktivitet är idag ganska minimal och samtidigt så är klubbens kassa väldigt begränsad. Det är förvisso klart att kassan är dålig - idag så är våra inkomster ganska precis 0 kr per år. :(
Man kan minnas tillbaka på den "gyllene" tiden när vi fick ett ekonomiskt stöd på över 3000kr/år. Får hålla med om att det låter inte så mycket men då vi lyckats skära ner på våra utgifter ganska mycket så gick vi till och med plus (rent ekonomiskt) varje år. Men det var då det. :( *minns tillbaka*

Idag så har det onekligen varit varmt, riktigt varmt men samtidigt behagligt (det är förvisso en helt personlig åsikt).
Vad har hänt annars?
Att jag kommer att försöka boka ett ental sovplatser (på vandrarhem) är förvisso klart. Nu är det inte ens en månad tills dess att jag kommer att behöva sängplatserna... men förhoppningsvis så går det att ordna.

Angående rubriken så får jag inse det att OM jag skall finna en partner så får jag allt sänka kraven lite. Jag har (precis som alla andra) lite krav på hur den blivande partnern skall vara. Mina "krav" är inte höga men ändå FÖR höga, vilket jag har insett, men samtidigt vet jag inte om jag verkligen VILL sänka dem (=kraven alltså). Nåväl, om partnern uppenbarar sig så gör hon och om inte så...?...

Denna dag har inletts med att jag har haft fika-besök hemma. Fikat (som var hemma-gjord) blev riktigt god. Besöket var trevligt, med andra ord så har ju dagen börjat minst sagt ganska bra, får se om fortsättningen blir lika bra. Hoppas kan man ju....

Senare idag skall jag iväg till "min" klubb som har möte idag. Vi kommer då (troligen) att diskutera den närmaste framtiden för klubben och vad allt som är aktuellt att diskutera.

Får se om jag skriver här lite kort efter dagens möte eller om jag väntar tills imorgon med att skriva.

 

*****

Några timmar senare

*****

 

Nu är jag hemma efter dagens shogi-spel. Det höll på att sluta i en total flopp (=ingen komm) men en ny person dök upp och vipps var vi 2st personer och då den andra personen var ganska "grön" i shogi-sammanhang så blev det lite intressant. Hoppas nu att jag lyckats få honom att bli lite intresserad av detta spel.

Nu väntar helg, en helg som skall avsluta denna vecka.
Jag kan inte påstå att denna veckan kommer att gå till historien som någon av de bästa veckorna som man har haft, nåväl det har inte heller var någon extremt dålig vecka, det har helt enkelt varit en vecka som alla andra. Det största (men inte bästa) som hänt mig är nog att jag idag är HELT sjukskriven. Inte bara HALVT alltså.

Vad mer KAN hända inom kort?

I början av augusti kommer en tävling att arrangeras (i Göteborg). Det kommer att vara en lag-tävling (1 lag = 3 personer) och min uppgift har blivit att samla/skrapa ihop (minst) ett lag från Trollhättan. Hur detta skall gå vet jag inte, vet bara att om någon från Trollhättan skall försöka med detta så är det jag.

*hmmm... tänker på hur jag skall göra*

Det är helt klart så att det är detta spel som kommer att få mig att ha något att göra.
Visst, jag vill ju att spelet blir större men det är då upp till mig att försöka få det att bli större... ingen annan kommer ju att göra något... tyvärr. :(

Tyvärr är det sant det som rubriken antyder. filmen "Men of steel" var en film som var dålig, riktigt dålig.
Efter ca 1 timma av filmen kände jag att jag borde ställa mig upp och lämna bio-salongen men då vi inte var i min hem-kommun för att se filmen stannade jag kvar för att titta vidare på filmen och hoppas på lite ändring, hoppas på att den skulle bli bättre mot slutet.
Det blev lite ändring mot slutet.... den blev då *trot eller ej* än sämre då.
För ett antal dagar sedan var jag på en annan film (Earth houer) och efter denna film funderade jag över om jag skulle ge filmen en liggande eller stående etta i betyg.
Till "Men of steel" skulle detta inte medföra några problem för här skulle jag definitivt ge den en liggande etta (=ett streck alltså) i betyg. I slutet av filmen kläcktes det en kommentar som var lite kul men det var det ända positiva i denna film.
Som följd av detta kan jag ju nu komma fram till att ALDRIG igen se en utländsk science-fiction -film för det är bara bortkastade pengar. :(

 

 Precis vad som står i rubriken så ställer jag mig frågan: "Vågar jag hoppas?"

Svaret på detta blir då givetvis: "Självklart!"

Hoppas kan man alltid göra, frågan är sedan om jag verkligen skall "tro" på detta.

 

Vad är det nu jag sitter o babblar om?

Mer om detta i slutet av detta inlägg.

 

Senare idag skall jag så åter iväg på bio - "Men of steel" - har jag för mig att filmen heter i alla fall. Att det hela handlar lite om stålmannen tycker jag verkar helt uppenbart... tror jag i alla fall.

Har insett att det har börjat bli ganska vanligt att jag besöker biografen. Än så länge gråter inte min plånbok allt för mycket (att plånböcker gråter är förvisso inte allt för vanligt, men jag hoppas att ni förstår vad jag menar.

Jag inser att bio-besöken kommer att behöva bli lite färre i framtiden, trots allt är det inte helt gratis.

 

Jag har tidigare skrivit om vad jag skulle kunna hitta på för att förändra min tillvaro en aning, något behöver jag göra.

Ett alternativ var att börja lite smått med rullstolsdans men de har just nu sommaruppehåll och startar igen först i september, det blir således ingenting med detta, inte nu i alla fall.

Att försöka ge ut "min" bok som jag har skrivit, ja de planerna har jag redan "bordlagt".

Frågan är hur länge jag kommer att ge "konstgjord andning" på klubben som jag har startat. Intresset för klubben är minst sagt på nedgående och "mina" medlemmar tycker att spelet som vi spelar är kul, åtminstone så länge de inte behöver göra någonting och intresset från media har varit väldigt begränsat. :(

 

Nu åter till det dom jag inledde detta inlägg med alltså skall jag våga tro?

Det är tänkt att jag ska på restaurang tillsammans med "super-pinglan", men när?

Detta är tyvärr en väldigt bra fråga... jag ringde henne igår för att prata lite om detta. Då var hon hemma på grund av sjukdom och skulle höra av sig imorgon, men kommer hon att göra det? Kanske, kanske inte? Nåväl, tiden får utvisa detta.

 

-----

ca 1h senare

-----

 

Inser nu att det är idag faktiskt 20:nde dagen på raken som jag skriver ett blogg-inlägg.

 

Igår ringde försäkringskassan och sa att nu skulle jag bli sjukskriven... för egen del trodde jag att jag redan hade blivit det. Men okey, nu inte bara tror jag det, nu är jag det också. Om detta nu verkligen kommer att förändra min tillvaro på något sätt har jag dock svårt att tro.

Jag nämnde för någon dag sedan att skulle iväg på bio, det var "Tyskungen" som då skulle ses, Den filmen var helt klart sevärd så om ni har tankar på att se någon film på bio men inte vet vilken ni skall se så skulle jag rekommendera denna film. Filmen var bitvis lite rörig men handlade om något som vi alla skulle kunna råka ut för. Som sagt, se den gärna.

Igår kände jag mig tvungen att ringa till "kalas-pinglan" som jag tidigare har skrivit lite kort om (i ärlighetens namn så minns jag nu inte säkert om jag tidigare har kallat henne "kalas-pinglan" eller "super-pinglan"). När kommer hon så till mig nästa gång? Svaret blir "Vet ej" men hon tyckte att vi skulle bege oss till en restaurang här i stan. Denna idé kan jag ju se på 2 olika sätt.
1. Hon tycker om mig (lite i alla fall) och tycker att vi skall gå på restaurang tillsammans.
2. Hon tyckte inte alls om min matlagning.
Det skulle man förvisso kunna förstå då jag senast lyckades förstöra efterrätten. :(
Hur som helst, tyckte jag att detta lät som en bra idé. :)
När detta restaurangbesök blir av är ännu inte bestämt men mer om detta när en tidpunkt är bestämd.

 

-----

1h senare

-----

 

Det är namnet "super-pingla" som tidigare har använts och inget annat.

Får börja med att säga att precis som igår har jag inte så jättemycket att säga idag, inte ännu i alla fall, men jag hoppas att lite grejer idag kommer att ske. Detta får ju till följd att imorgon kan jag ha lite mer vettigt att säga/skriva.
Något spännande att att få se om det fungerar redan nu är ju om jag kan lägga upp en bild. Detta skulle jag ju ha gjort redan igår, men då stötte jag på problem. :( Jag borde kanske inte skriva om detta innan jag har testat, men att testa detta är alltså något som nu skall göras.

Jag tror faktiskt att jag lyckades... men det får jag se när jag uppdaterat texten.
Som ni ser så på bilden så har jag provat på att skjuta med pilbåge och jag fick ett minst sagt bra resultat. Det kan också sägas att det var bara andra gången som jag provade på pilbågs-skytte. Bilden är nu ganska gammal (inte helt säker men jag tror att bilden är 8 år gammal) och bilden är tagen på en rehabiliterings-anläggning. På denna anläggning var de så imponerade över resultatet så de tog ett foto, ett foto som sedan kunde sättas upp på väggen där. Men i ärlighetens namn så var inte jag den förste som hade lyckats med detta. Varje år lyckas 1-2 personer så de har nu ganska många kort på personer som lyckats med just detta.
Då jag hade lite talang för just detta är det kanske något som jag borde ha fortsatt med, men det har jag inte gjort.

 

Hoppas förresten att ni ser hur många pilar det är, det är i ärlighetens namn inte lätt att se men det är 4st pilar. :)