2 veckors frånvaro
På påskafton åkte jag in till sjukhuset, det var då helt klart något som inte riktigt va rätt med kroppen. Ja, denna uppfattning hade även personalen på sjukhuset.... det hela resulterade i nästan 2 veckor på sjukhuset. Jag kan knappast påstå att det var de bästa 2 veckorna som jag har upplevt... men men, nu är jag tillbaka i "verkligheten" igen.
Det kändes ett tag som att jag bytte sovplats minst sagt ganska ofta men nu när jag tänker efter så var det ju inte så många byten av sov-plats. Trots allt hade jag ju "bara" 5 olika rum på 13 dagar. Där jag trivdes bäst var faktiskt i korridoren! Ja, jag sov ett tag i ena änden av korridoren och faktum är att jag trivdes allt där. Ja, att säga att man trivs där är kanske att överdriva en aning.
Skall kanske nämna det att snittåldern på patienterna var hög - mycket hög. Ett tag funderade jag på om jag var ensam under 50 år.
Det kändes ett tag som att jag bytte sovplats minst sagt ganska ofta men nu när jag tänker efter så var det ju inte så många byten av sov-plats. Trots allt hade jag ju "bara" 5 olika rum på 13 dagar. Där jag trivdes bäst var faktiskt i korridoren! Ja, jag sov ett tag i ena änden av korridoren och faktum är att jag trivdes allt där. Ja, att säga att man trivs där är kanske att överdriva en aning.
Skall kanske nämna det att snittåldern på patienterna var hög - mycket hög. Ett tag funderade jag på om jag var ensam under 50 år.
Kommentarer
Trackback
