sewart

Vad skall jag egentligen skriva nu?

Kanske dags att skriva av sig lite.

Idag var jag på ett årsmöte för NHR (=Neurologiskt Handikappades Riksförbund). Snittåldern på detta möte var skrämmande hög. Trots den höga snittåldern tog jag på mig en plats i styrelsen (i valberedningen) och jag kan säga redan nu att jag kommer verkligen att fårsöka få snittåldern att sjunka. Väl där har jag försökt fiska upp lite information om en av de kommande "händelsera" i "Valjöviken" (som är lite utav ett rehabiliteringshem). Vistelsen där kommer att vara i enbart 3 dagar. Det kommer att vara rätt så billigt (har för mig att det kommer att bli 500kr). Än så länge är det inte många anmälda men det var åtminstone 2st under 40.

Nåväl, anmälningstiden går ut först i maj så jag har lite tid på mig att tänka.

Förutom detta möte så har jag de senaste dagarna funderar en del över om jag skall delta i årets EM i shogi. EM kommer att spelas i Krakow och... ja, och...Jag tror inte att jag kommer åka till Polen som ensam från Sverige, jag säger dessutom att jag inte vill vara ensam från västsverige. Att det finns intresse av att deltag å några få personer från Stockholm vet jag men...

Hur blir det då med resan till franska rivieran?

Får säga att jag är osäker även de denna fråga.

Gäller någon fråga "RESOR" så får jag säga att jag är osäker

Den 5-6maj är det dags för SM i shogi (i Göteborg) men eftersom denna resa är påfallande kort så är jag inte speciellt osäker...om inte. I skrivande stund så är enbart 3st personer anmälda till denna tävling och jag hoppas verkligen att det kommer fler anmälningar.

Jag har skrivit tidigara att jag spelar ett (fotbolls-)spel via nätet där man skall coacha ett fotbollslag. Det går ganska bra för detta lag, både rent spelmässigt och för ekonomin. När man pratar om ekonomi så tänker man på sin egna ekonomi som kan ses som ett sorgligt kapitel men trots att så är det inte alls så farligt som man skulle kunna tro om man fick veta vad jag tjänar i månaden. Någon har sagt någon gång att det inte inkomsterna man blir rik på utan på utgifterna (eller rättare sagt bristen på utgifter.

Nu börjar det ju snart bli dags att ordna middag till föräldrarna (och flickvännen). Faktum är att jag nästan har bestämt mig för vad jag skall bjuda på, nästan i alla fall. Ett litet problem dock, varmrätten är (nästan) bestämd men efterrätten är ganska (=väldigt) långt i från bestämd. Och jag som i unga år tyckte att efterrätter kan ju inte vara så svårt att komma på... men det kan det vara.